The Beast of Yucca Flats (1961)

Detta var Tor Johnsons (även kallad "The Super Swedish Angel") sista officiella film. För filmentusiaster så är hans runda skepnad och skalliga huvud inte direkt främmande eftersom han bland annat är med i den ökända och näst intill obligatoriska Plan 9 From Outer Space (1959). Plan 9 kallas ofta för den sämsta filmen som någonsin gjorts, vilket är orättvist. The Beast of Yucca Flats är nämligen ännu sämre.

För det första är allt filmat utan ljud. En berättarröst är med oss under hela filmen och gör sitt bästa för att dramatisera fullständigt odramatiska scener. Utöver detta så är det väldigt lite tal med, undantaget några få replikutväxlingar som är inspelade i ett rum med eko i efterhand.
Ingen karaktär varken låter eller ser engagerad ut.
Det hela börjar med att en vetenskapsman (Tor Johnsons roll) blir jagad in på ett område för testsprängningar av atombomber. Han rör sig dock långsamt och trippande, och även när han flyr för sitt liv så verkar det mest som om han bara stultar fram lite på måfå. En bomb sprängs och strålningen gör tydligen vetenskapsmannen till ett monster med lite brännsår i ansiktet. I nästa scen dödar han en man som stannat för att kolla till sin bil och stryper hans hustru. Hon lever dock när besten bär iväg henne till sin grotta där han... inte gör någonting med henne.
Lagens långa arm hittar mannen och sedan kvinnan. Hon dör fullständigt odramatiskt på väg från grottan och i tidningarna står det att en best dödat man och hustru. Hur de vet att en best är inblandad? Ingen vet. Ingen har sett honom, ingen har tagit sig undan och kvinnan sade ingenting innan hon dog.

Nu skall lagens långa arm jaga rätt på monstret från en helikopter samtidigt som en barnfamilj stannat till i närheten. De två bröderna i familjen är "äventyrslystna gossar" berättar berättarrösten. Det är bra att han gör det, för de ser bara grymt uttråkade ut när de gör sitt bästa för att traska så långt bort från filmen som möjligt. Fadern i familjen går för att leta efter sönerna och blir då beskjuten av helikoptern, helt utan anledning.
Sedan springer han en massa, berättarrösten upprepar sina försök till att dramatisera det hela och Tor Johnsons monster hittar pojkarna och trippar efter dem medan han håglöst viftar lite med en pinne och de lika håglöst med lätthet springer ifrån honom.
Fadern överlever odramatiskt, pojkarna hittas odramatiskt, besten blir odramatiskt nedgjord till sist och filmen är äntligen över.

Det enda som var helt okej i The Beast of Yucca Flats var filmmusiken. Den var klassisk skräckfilmsmusik, och är därmed det enda som räddar betyget från ingenting till en halv köttyxa: