Utan denna pärla är det tveksamt om Godzilla (1954) och många liknande monsterfilmer någonsin hade skapats. Hela tiden under tittandet märker man vilken inspirationskälla den här filmen varit, inte bara under femtiotalet utan ända fram till nutidens Godzilla (1998) och Cloverfield (2008).
Storyn i korthet går ut på följande:
När man testspränger en atombomb väcks en gammal gigantisk dinosaurie till liv. Endast ett ögonvittne finns, men alla tror så klart att han har drabbats av en chock på grund av ett snöskred och klappar honom tröstande på huvudet med förklaringen "hallucinationer".
Monstret simmar sedan raka vägen till första bästa storstad, slukandes skepp och manskap på vägen. Väl framme klampar det omkring på gatorna, käkar upp folk, skakar om bilar och river hus, alltmedan den blir beskjuten av det mesta som fanns att tillgå på den tiden.
Visst låter det hemskt bekant? Det är egentligen synd och skam att den här godbiten blivit praktiskt taget bortglömd med tiden.
Filmen innehåller några saker som jag ser som ganska ovanligt för en skapelse från femtiotalet. Det finns det en intelligent och utbildad ung kvinna som inte blir runtsläpad av monstret eller ens hamnar i livsfara, trots att hon är en huvudfigur. Därtill så pratar man under en kort scen franska i filmen, detta i en tid när alla pratade engelska - alla. Så länge man talade långsamt nog förstod till och med utomjordingar och infödingsstammar isolerade i djungler engelska.
En annan sak som gör att man märker skillnaden i tid mellan den här och moderna monsterfilmer är hur gentlemannamässigt folk beter sig. De skrattar inte och pekar finger åt det stackars levande ögonvittnet. De säger inte att han är galen. Samtliga karaktärer i filmen är genomgående sympatiska personer, helt enkelt.
Någonting som också är hemskt utmärkt och som många av dagens filmer skulle kunna lära sig en del av är att de drar ut på storyn. De låter inte monstret dyka upp i full synlighet i scen ett för att sedan klumpigt valsa sig igenom hela filmen. De visar en svans här, ett hastigt klipp där, och sedan får man i stället följa dinosauriens framfart genom rapporter från radio och tidningar via huvudkaraktären.
Väl värt att nämna är också den mycket trevliga dialogen och det härliga samspelet mellan den manliga och kvinnliga huvudkaraktären.
Allt som allt är "Skräcködlan" ett måste för monsterdiggare överallt. Även om du redan känner till storyn i stora drag så är den här filmen väl värd att lägga ned 80 minuter av sitt liv på. Jag personligen ger den fem köttyxor av fem möjliga.
