The Invisible Man (1933)

Svensk titel: Den osynlige mannen

Det här var Claude Rains första talfilm. Från början var det tänkt att Boris Karloff skulle spela den osynlige mannen, men Karloff tackade nej eftersom han inte skulle synas alls förrän mot slutet av filmen. Det anser jag helt klart vara väldigt divigt av honom, men samtidigt så passar Claude Rains perfekt, så allt ordnade sig till det bästa till slut.

I korthet går filmen ut på att en vetenskapsman har kommit på hur man kan göra sig själv osynlig. I en liten by börjar han utföra mindre skämt som snart blir mer och mer ondskefulla i och med att osynligheten också långsamt gör honom vansinnig. Snart blir det tydligt att han måste stoppas till varje pris.

Överlag är det här en mycket snyggt gjord film som håller än i dag. De många effekterna med en osynlig huvudrollsinnehavare utförs elegant och klurigt och dialogen är smart och intressant. Den osynlige mannens repliker växlar mellan skämtsamma och vansinniga och samtidigt som filmen lockar till skratt så fastnar gärna skrattet i halsen efter en stund då man inser just hur långt denne osynlige vettvilling är beredd att gå.
Den kvinnliga huvudrollsinnehavarinnan Gloria Stuart är i dag mest känd som den gamla tanten i gigantfilmen Titanic, men en gång i tiden var hon även en riktig pangbrud som gjorde bra ifrån sig i Den Osynlige Mannen. Hennes rolltolkning är både hjärtevarm och trovärdig, helt klart en klassisk skräckfilmshjältinna.

Tveklöst sopar filmen banan med den långt senare Hollow Man (2000) på samma tema och jag ger den lika tveklöst fyra köttyxor av fem möjliga.